There's nothing called perfect

den perfekta världen har spuckit
kristallen har åkt i golvet, den kan aldrig bli hel igen
det ligger glas över hela golvet, vad gör man då?
försöker att limma ihop det med skratt och tårar så gott det går?
tänk om det inte räcker...
det kommer alltid att fattas en liten bit, den kan ligga vart som helst
sånt här klarar jag inte av...

jag har aldrig vart din vän, jag kan inte kalla oss för vänner
vi har aldrig kommit varann så nära.
vi har skrattat och varit, vi har pratat om sånt som har betytt, inte mer än så, vi har umgåtts, men aldrig kommit nära
du är för ung för mig
du säger att du inte bryr dig, dra inte upp det då
snälla förstå!

dig orkar jag inte bry mig om längre... jag har bara ingen ork att bry mig om när man inte får en tanke tillbaka. Du har gått, kanske föralltid? det hoppas jag inte
det finns inte så mycket jag kan göra förutom att acceptera, och det gör jag. Det är det enda jag kan göra.

vi ses...