Erase it from my memories, I don't want to care

Allt i mitt liv känns så meningslöst just nu, bara för stunden. Just nu.
Massa i skolan, prov, redovisningar, inlämningar och massa skit.
Hemma är det värdelöst.

jag orkar inte, det funkar inte, jag vill inte...
allt känns så meningslöst...

Att ha ont i själen, att vara nedstämd och ligga ihopkurad med ångestknuten i bröstet. Jag fångar varlig din smärta som ristar linjer av tårar i min öppna handflata. Veckor blir till månader och slutligen till år. Tomma veckor av längtan.
Mörka år av saknad.

If there is a noise, it’s internal. It screams and no one can hear it but you. It screams so loud your ears ring and your head aches. It thrashes around in your chest like a great white shark caught in the sea; it roars like a mother bear whose cub has been taken. That’s what it looks like and that’s what it sounds like, a thrashing, panicking, trapped great big beast, roaring like a prisoner to its own emotions. But that’s the thing about love – no one is untouchable. It’s as wild as that, as raw as an open flesh wound exposed to salty sea water, but when it actually breaks, it’s silent. You’re just screaming on the inside and no one can hear it.

du gör som du vill, är som att säga, jag skiter i vilket