you are wonderful, in the mittle of all your chaos

om du hör någon ropa så är det jag
jag och den lilla flickan inom mig
hand i hand står vi här, och vi ropar
på dig
hon i fina flätor, jag i stora skor
vi har inte gett upp
fåglarna lyfter från träden när de hör oss
oroliga, skrämda, eller så kanske de bara dansar till våra röster
åren har gjort mig hes, men ännu kan du höra mig
jag är petra
jag är 18 år
och jag är livrädd

för livet, livet är inte min grej. kanske skall jag ge mig hän till kärleken och låta mig att kanske bli sårad, eller leva livet i rädsla och ensamhet. vad skulle du välja?
låta mig lita på dem eller lita enbart på mig själv för att skydda mig mot omvärlden? och allt vad den har att erbjuda? både gott och ont

han var mitt norr, mitt söder, mitt öst och väst. min arbetsvecka och min söndags tröst. min dag, min afton, mitt tal, min sång. jag visste inte att kärleken kunde ta slut en gång. stjärnorna behövs inte, blås ut varenda en. montera ner molnen och ta isär solen sen. sopa ner skogen och töm ut haven på dess innehåll. ty för frpn och med nu spelar ingenting någon roll.

beautiful disaster, crystal clear eyes and broken inside
man kan inte ta någon för givet om den aldrig finns där