torsdag 17 juli 2008

i'll be OK, i always will

egentligen vill jag väl bara bli lämnad ensam, då alla är så mycket bättre an jag. Det är dags att släppa taget och falla fritt in i nya armar.
Jag klamrar mig fast, mina fingrar har stelnat i samma grepp för länge sedan. Det är svårt att vara lycklig när man tappat bort instruktionsboken,
och varningssirénerna ljuder i mitt huvud...

Mardrömmarna är inte lika plågsamma som de brukade vara, men du är där.
Du gör mig illa. Du är elak. Du är sårande.
Du gör mig till det nervvrak jag är idag

Det är på kärlekens skrotupplag,
som jag hör hemma...


kärleken är inget för mig, det slutar bara i katastrof och misär. krossade hjärtan och förlorad kärlek. Är det så här det skall vara? oäkta och helt jävla fel?

tillit är inget för mig, den enda man kan lita på är sig själv, inte ens det går, vad är det med världen? är det här verkligen hur livet skall vara?
snälla säg att det inte är så...


trolla bort mig, make me disappear, klipp bort mig från mitt såkallade liv

what to do with a broken heart

I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

You used to captivate me
By your resonating life
Now I'm bound by the life you've left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me

I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along

fredag 11 juli 2008

Run away with me to another place

kärleken är själens tandvärk
jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet
min familj, mitt förflutna, allt har förlorat sitt tag i mig,
du kan inte vara så blind att du inte ser såret i min sargade själ


kärleken är ett minfält. man gör ett felsteg och blir sprängd i bitar. ändå fortsätter folk att vandra där. är det verkligen så att det gör så ont att vara ensam, att man hellre blir sprängd i bitar?
- ja


det gör en så sårbar. det öppnar upp bröstet och det öppnar upp hjärtat och det betyder att någon kan ta sig in i dig och röra till allt. man bygger upp alla dessa försvarssystem. man bygger upp en hel rustning, under flera år, så att ingen ska kunna skada en, och sedan kommer en dum person, som är precis som alla andra dumma personer som kommer och går i ens liv... och man ger personen en liten bit av sig själv. och den har inte frågat efter det. den gör något dumt en dag som att kyssa dig, eller le mot dig, och sedan är inte livet ditt eget längre. kärleken tar gisslan. den kommer åt en. den äter upp en och lämnar en gråtandes i mörkret, så att en enkel fras som 'vi kanske bara borde vara vänner' eller ' har du tänkt på det' förvandlas till glassplitter som tränger sig in i hjärtat. det gör ont. och det är inte bara inbillning. det sitter inte bara i huvudet. det är en själslig smärta, en kroppslig smärta, en riktigt 'ta sig in i dig och slita dig i stycken'-smärta

i mörkret kan ingen höra dig skrika
lyckan är en dröm och lidandet verklighet

tisdag 8 juli 2008

you are wonderful, in the mittle of all your chaos

om du hör någon ropa så är det jag
jag och den lilla flickan inom mig
hand i hand står vi här, och vi ropar
på dig
hon i fina flätor, jag i stora skor
vi har inte gett upp
fåglarna lyfter från träden när de hör oss
oroliga, skrämda, eller så kanske de bara dansar till våra röster
åren har gjort mig hes, men ännu kan du höra mig
jag är petra
jag är 18 år
och jag är livrädd


för livet, livet är inte min grej. kanske skall jag ge mig hän till kärleken och låta mig att kanske bli sårad, eller leva livet i rädsla och ensamhet. vad skulle du välja?
låta mig lita på dem eller lita enbart på mig själv för att skydda mig mot omvärlden? och allt vad den har att erbjuda? både gott och ont

han var mitt norr, mitt söder, mitt öst och väst. min arbetsvecka och min söndags tröst. min dag, min afton, mitt tal, min sång. jag visste inte att kärleken kunde ta slut en gång. stjärnorna behövs inte, blås ut varenda en. montera ner molnen och ta isär solen sen. sopa ner skogen och töm ut haven på dess innehåll. ty för frpn och med nu spelar ingenting någon roll.

beautiful disaster, crystal clear eyes and broken inside
man kan inte ta någon för givet om den aldrig finns där

lördag 5 juli 2008

Joy is the feeling of smiling inside

lycka är att lita på sig själv och ändå förstå att andra är lika viktiga
Lycka är en känsla av extrem euforisk tillfredställelse. Riktigt kännbar lycka kommer sällan. Vad som ger lycka är beroende på individen


de lyckligaste människorna är inte de som ha det som är bäst, utan de som på bästa sätt använder det som de har

ensam är stark