My worst pains are words I cannot say

Saknad är märkligt, eller hur? Det är en av de få känslor som kan få en människa att känna sig fruktansvärt ensam även om man är omgiven av människor. Den får en att känna sig övergiven och tom. Den river upp stora hål i hjärtat och ser till att magen värker. Man kan gråta av saknad men även skratta åt minnen man har med den man saknar.

nattens ångest kryper i mina ådror
jag sväljer skriket
ljuset är iskallt
tystnaden dränker mina öron
dimman lägger sig i ögonen
och saltet sliter på kinderna

Kaosflicka

she comes with sunlight and a broken heart

förviringen är stor, livet gör aldelles för ont för att leva, vet inte hur mycket jag klarar av

Jag kommer ihåg när jag var liten och allt var så jävla bra! Alltså när största rädslan var för att jag inte hittade sitt favvo-gossedjur, eller när det största såret var ett skrapsår jag fått på knäet när jag ramlat. Kanske den störta sorgen var när mamma lämnade av mig på dagis och glömde ge mig en hejdå puss. Men som sagt jag växte upp och verkligheten med. Den störta rädslan nu, är att förlora dom bästaste vännerna man har, dom som man blir ensam av om man förlorar dom. Det största såret nu är väl det som den vassa kniven orsakat på mina handleder, det är dom som får ta smällen när sorgen är för stor i min sönder-rivna själ. De vill inte lyssna på den lilla värld jag lever i och undrar över. Medans jag viskar till skuggorna att jag inte orkar mer...

I just wanna close my eyes and cease to exist.

forever is just a word with no mening

så långt ifrån all verklighet, vet inte längre vad jag skall tro. det finns inga gränser här mer. jag förstår inte det jag ser. det enda jag begär, det enda jag vill, är att komma så nära, så nära att jag vet. nära sanningen, nära som det känns, nära det som är meningen, nära skrattet, nära tårarna. det som förändrar och förenar oss.

vill inte komma så nära

det enda jag begär är en stund att älska

kärleken lämnar ingen oberörd<3

<3

"jag vill inte fästa mig vid honom, vill inte tycka så här mycket om honom eftersom det ger honom makt, en makt att såra. så jag spjärnar imot, intalar mig att jag bara ser honom som en vän, men jag kan inte tränga undan saknaden efter honom, längtan efter hans händer på min kropp.

men hur greppar man orden, hur formar man dem, hur bryter man tystanden? det blir ju så smutsigt verkligt då

egentligen spelar det ingen roll vilken dag det är. jag vill inte veta, jag vill leva i en sfär där tid och rum inte existerar, där de förflutna suddas ut och framtiden är betydelselös

jag är ensam med mig själv och faller sönder till ett ingenting"
-Berny Pålsson

Love is the irresistible desire to be irresistibly desired

jag hatar att be om hjälp, att kräva, att visa att jag inte alltid är så stark som alla tror, ändå har jag den där hungriga blicken. den som kräver, som suger, som vill ha tröst och hjälp.

jag hatar att veta att jag är beroende av någon, beroende betyder svaghet. jag vill vara stark och oberoende, men jag vet innerst inne att det är nått som är omöjligt, tanken gör mig rädd och ledsen

Never satisfied

"Ingen förklaring räcker för den tomhet som finns inom mig. Det enda jag vet är att jag alltid levt med känslan av att den största delen av mig saknas. Jag vet också att jag aldrig känt tillit på något sätt till en enda människa. Jag har inget minne av att ha kännt mig tillräcklig eller fullständig och ingenting har någonsin räckt till för mig."

"Innerst inne är jag bara en övergiven barnunge, hur många vänner som än rör sig omkring mig, hur många hyllningar och bevis på kärlek jag än får, hur mycket jag än lyckas med så finns alltid känslan kvar av att vara en mörkrädd flicka ensam i ett nedsläckt rum som ropar på sin mamma och trycker den där slitna filten tätare inpå sin kropp. Det finns ingen som är räddare, mindre eller så desperat som ett sådant barn."
- Berny Pålsson

We are all tied to our destiny and there is no way we can liberate ourselves

idag är en sån känslig dag. då tårarna kan börja rinna av vad som helst. även om problemet antagligen ligger djupare än så. idag är en sån dag då man inte orkar och vill ta den lätta vägen ut och ge upp.
Pansardörren är låst,
& nyckeln är svald.