Saknad är märkligt, eller hur? Det är en av de få känslor som kan få en människa att känna sig fruktansvärt ensam även om man är omgiven av människor. Den får en att känna sig övergiven och tom. Den river upp stora hål i hjärtat och ser till att magen värker. Man kan gråta av saknad men även skratta åt minnen man har med den man saknar.
nattens ångest kryper i mina ådror
jag sväljer skriket
ljuset är iskallt
tystnaden dränker mina öron
dimman lägger sig i ögonen
och saltet sliter på kinderna
Kaosflicka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar