prinsen skulle aldrig komma och väcka mig ur min
förtrollade sömn med en kyss.
jag var trots allt ingen prinsessa.
och vad sa sagoreglerna om andra kyssar?
den vanliga sorten, som inte bröt några förtrollningar?
det kanske skulle bli lätt- som att hålla handen eller kramas.
det kanske skulle kännas fint. det kanske inte alls skulle
kännas som ett svek. och vem svek jag förresten?
Bara mig själv
bandet mellan oss kunde inte brytas av frånvaro,
avstånd eller tid.
och hur speciell, vacker, unik och perfekt
han än var, så var hans värld lika ohjälpligt
förändrad som min. precis som jag alltid skulle
tillhöra honom, skulle han alltid vara min
dock
hur många gånger kan ett hjärta krossas
och ändå fortsätta slå?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar