"jag vill inte fästa mig vid honom, vill inte tycka så här mycket om honom eftersom det ger honom makt, en makt att såra. så jag spjärnar imot, intalar mig att jag bara ser honom som en vän, men jag kan inte tränga undan saknaden efter honom, längtan efter hans händer på min kropp.
men hur greppar man orden, hur formar man dem, hur bryter man tystanden? det blir ju så smutsigt verkligt då
egentligen spelar det ingen roll vilken dag det är. jag vill inte veta, jag vill leva i en sfär där tid och rum inte existerar, där de förflutna suddas ut och framtiden är betydelselös
jag är ensam med mig själv och faller sönder till ett ingenting"
-Berny Pålsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar