anxiety...

åh...
känner mig som en nalle björn som ägs av en treåring.
Det passar när han känner sig ensam och behöver någon att krama på, men när han hittar nått annat som är roligare att sysselsätta sig med så, bort med mig =/
vet inte varför jag känner så just nu, bara nått som kom över mig.

känner mig helt anti just nu...

behöver bekräftelse för att känna att jag är någon, känner att jag är nog lite för krävande på den punkten, bara det att jag inte sagt nått. förrens nu då.
Fan!

fagra ord döljer förstörda liv
ÅNGEST!