There has got to be an end to the pain i feel when i'm awake and alive and not dreaming

"Där står hon, ensam men lugn. Det var kallt och vinden blåste.
Men flickan tycktes inte beröras. Med en förundrad blick närmar
sig pojken långsamt och omfamnar flickan med armar så trygga
att hon glömmer helt den kyla som tidigare varit. Då pojken
kommit obemärkt bakom flickan kan hon inte se vem det är.
Men flickan vet. Hon känner igen tryggheten. Det är han.
Han som saknat henne och som inte vill släppa taget. Han som
hoppas att flickan låter honom hålla om henne. Hålla om henne
tills hon är varm igen."

Tills ditt hjärta slutar slå kommer jag att slåss för dig<3

I tried to hold on but it hurts too much

om allt annat förgicks och han återstod, skulle
jag ändå fortsätta finnas, och om allt annat
återstod och han gick förlorad, skulle universum
bli mig en övermäktig främling.
jag skulle fortfarande välja dig även om du
hade någon annan i din famn.

Trust

Förlorad i en dröm

tårar fyller mina ögon
Som vi sa vårt senaste "hej då"
Min kropp värker av misstag

Follow thy fair sun, unhappy shadow

har du någonsin saknat någon så mycket att
det gör ont i hela dig? varje liten cell vibrerar av smärta.
har du någonsin saknat någon så mycket att
varje pulsation gör ont? du trycker hårt handen
mot bröstet för att få smärtan att försvinna samtidigt
som du kippar efter luft. du vänder och vrider dig
i plågor för att få allt att gå bort men när du är still
märker du att verkligheten är lika påtaglig som innan...

jag vill inte slå min motståndare knockout.
jag vill få in ett slag, ta ett steg tillbaka och
se hur ont det gör.
det är hans hjärta jag är ute efter

I'm not calling for a second chance, i'm screaming at the top of my voice

prinsen skulle aldrig komma och väcka mig ur min
förtrollade sömn med en kyss.
jag var trots allt ingen prinsessa.
och vad sa sagoreglerna om andra kyssar?
den vanliga sorten, som inte bröt några förtrollningar?
det kanske skulle bli lätt- som att hålla handen eller kramas.
det kanske skulle kännas fint. det kanske inte alls skulle
kännas som ett svek. och vem svek jag förresten?
Bara mig själv

bandet mellan oss kunde inte brytas av frånvaro,
avstånd eller tid.
och hur speciell, vacker, unik och perfekt
han än var, så var hans värld lika ohjälpligt
förändrad som min. precis som jag alltid skulle
tillhöra honom, skulle han alltid vara min

dock
hur många gånger kan ett hjärta krossas
och ändå fortsätta slå?