söndag 30 september 2007

you took my heart, my soul, my thoughts, the only thing that's left it's my life

Jag föll handlöst mot marken, kinderna var överhettade. Jag ville gråta skrika slåss. Jag ville dö.
Jag blev KÄR,
Första gången jag såg dig. Det pirrade i magen känslan är nästintill obeskrivlig. Jag älskar den känslan.
Den känslan får mig att leva. Den känslan gör så min värld existerar. att JAG existerar, och att min
själ vill fortsätta leva.
Jag lever fortfarande på den gnistan som finns långt in någonstans i det ekande hjärtat. jag har
FORTFARANDE hoppet kvar att få bli älskad. Att få känna någons läppar tätt mot mina. få hålla min
hand i din. Det hade varit underbart.
Gnistan och hoppet håller på att försvinna! jag faller handlöst mot marken, igen.
Men denna gången gör det ont. Hjärtat skriker. jag skriker, kroppen darrar. jag lägger mig i
fosterställning, kan inte tänka. Jag vill göra det igen. jag vill dö, jag är Krossad...
Jag var olyckligt kär...

I’m the finest you'll never get again

Du gör mig knäsvag...
Med tårar på kinden ställer jag mig upp och skriker mina ord mot himlen.
Eftersom att verkligheten inte lever upp till drömmarna är allt omöjligt.
Jag vill ha sommar, jag vill ha värme. Jag vill ha åren som var som förr

Tårar fälls lika som bär,
vid varje klockslag som går och går.
Timmarna tickar, dagarna går,
men fortfarande samma ärr som igår.
Detta min vän är sorgligt men sant,
ingen kan fixa mitt liv som han.
Någon månad till jag kanske finns här,
men år av detta är inget som bär.
Livet består av fyra små ord,
lögn, svek, hat och bråk.
Ett liv som detta är ingenting värt,
Försvinner jag nu, löser sig allt,
men stannar jag kvar, förblir allt i kaos.
Detta är inget du skulle ha velat,
men livet suger helt totalt.
Jag är inte så jävla glad som du tror.
Det värsta är när allting rasar ihop, när allting faller ner, när allting bara blir för mycket och man inte orkar mer. Hur skall man kunna leva när allting är i kras? När drömmarna krossas som om de vore av glas? Vem går man till när ingen förstår? Och vad är det för skitsnack med att tiden läker alla sår?!
Jag är så JÄVLA mycket bättre än er andra. Även om jag är splittrad som fan...

You are your own disaster...
Build my fear of what's out there, cannot breathe the open air, and Whisper things into my brain, assuring me that I’m insane
Welcome to where time stands still.
We lose our patience. Lose our trust. Yes we lose our innocence. To forget our sorrow and hide our pain. We lose old memories. But dreams are what life is worth living for.
And you can't fight the tears that isn’t coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah, you bleed just to know you're alive
And I just want you to know that I will remember for the rest of my days how you helped me find some happiness and some truths and how you opened some beautiful doors. I'll never forget how good it was to share a part of my life with yours.
I'm not a perfect girl... my hair doesn't always stay in place. I spill a lot of things and I’m pretty clumsy, but when I think about it and take a step back I remember who amazing life truly is and that maybe I like being "not perfect"...

lördag 29 september 2007

wrong, wrong all wrong

hej saknad!!! jag vill vara med dig för alltid och för evigt !! ingen annan tjej e som dig och det e dig jag mår bra av att vara hos!!! jag vill leva med dig !!!! jag vill att vi ska vara ett par<3 jag älskar dig petra! du är allt för mig! jag vill träffa dig så snart som möjligt! så jag får se ditt leende! höra ditt skratt! känna din kropp och gosa med dig!!!! jag älskar dig Petra!! kommer alltid att göra det!!!
/Erik Bennich

nu undrar ni säkert varför jag skriver så här, kopierat ut det han skrev till mig den 11 maj, och allt, men åh... jag vet inte, saknar honom som fan. måste skriva av mig...
tanken på att han har tjej (som säkert är skit söt) får det att pirra i hela kroppen på ett otroligt obehagligt sätt! typ svimmfärdig...
på ett sätt så kommer jag alltid att se honom som min, bara min, men vet att det inte är så, (L)
jag är inte ett dugg avundsjuk, är otroligt glad för hans skull! men ändå... saknar honom...

det han skrev, (som jag kopierat ut där uppe), betydde skit mycket för mig då, det gör det fortfarande, alla minnen kommer tillbaka av våran 10-månaders tid tillsammans, vissa minnen är guld värda, vissa mindre bra, men det är dom bra minnena man kommer ihåg, men även annat om man tänker under ytan. Men jag är inte den enda.
det han skrev, kanske inte betyder samma sak nu som det gjorde då, och det är jag medveten om, men att ändå haft någon som känt så för en i 1 och ett halv år känns ganska bra... även om det aldrig kommer bli samma som med någon annan, så saknar jag det. älskar dig

puss

Don't want to look at your face 'cause it makes me sick

Slow down, please slow down. I need to find peace, anywhere in me. I feel like im on a run or travelling to get air. I feel like im lost in this body, trying to get inside my head...
Tell me, please tell me what to do, now that I know where I stand. Do you really think I could rely on this new person I have become. Do you really think I give a damn now that I can do whatever I want?
I'm sitting wondering if you think of me as I think of you. I'm lost without you, you don't know what I'm gonna do.
Sorry about the things that I've done, I know that it was over 'fore it started.
Know it's useless, I should just forget it all...

When the rain is pouring down
And my heart is hurting

Varför klaga på nånting överhuvudtaget.. Varför inte acceptera sin situation och därefter göra det bästa av den och sluta lägga så jävla mycket energi på att oroa sig. Allt löser sig väl alltid? Det som tar mest energi från mig är nog ångest och oro, men så länge jag har de båda under kontroll, och försöker fixa problemen så gott det går, så kommer jag kunna ta tillbaka en del av den energin.
Det finns dom som har det värre än jag, mycket, mycket värre, men jag orkar bara inte.

måndag 24 september 2007

Oh, sister of mine

Begåvad, klok, frukostätande, smart, snygg, intelligent, vacker, ljuvlig, gullig, trevlig, kvällstrött, mjuk, eftertänksam, långsam, rolig, söt, kul, social, smal, diciplinerad, orolig, tokig och humoristisk Hon är allt det där och mer därtill. Min underbara syster!

Mitt eget liv, vad vet de om mitt eget liv? Min syster – min tvillingsyster – har brutit samman, hon har gått i tusen bitar – och de insisterar på att jag ska leva mitt liv! När anhörigheten kommer in blandas allting ihop. Det är ett trassel av band som inte går att klippa av. Klipper du av ett blodsband så förblöder du själv.

systra mig! du betyder allt, vi för alltid, inget kan skilja oss, inget och ingen. Du är jag och jag är du. lever du lever jag, så är det, och så kommer det alltid att vara.

Hur ska jag någonsin kunna förklara det som finns mellan oss? Det band som knyter oss samman som aldrig kan lösas upp? Den starka samhörighet som nästan går att ta på? Hur ska jag förklara för andra den känsla av närhet du ger mig? Den känsla av total närvaro som skänker mig trygghet? Det faktum att det nästan går att ta i dig, fast du är någon annanstans? Hur ska jag kunna få andra att förstå, att det du och jag har kan vi inte ha med någon annan?

All sorts kärlek kan förgöra, Slita sönder ett hjärta och förstöra. Någon du trodde var din vän kan försvinna för att komma igen. Men syskonkärlek kan aldrig brista, En magisk kraft, en evig gnista, Johanna!
Tvillingar är starkast tillsammans <3<3

lämnar du mig, så förblöder jag...

fredag 14 september 2007

blood and tears

hur många skulle orka skratta - åtminstone utåt sett - och samtidigt gråta inombords för att inte andra skulle bli illa berörda?

jag är en av dom...
du då?

måndag 10 september 2007

the days feel like years when I'm alone

jag orkar inte mer, spyr på allt
varför måste det vara så här? varför just jag?!
FAN!!
lite hjälp kanske, jag orkar inte.... måste bort här ifrån, får krupp!
kvävs! samma jävla sak om och om igen, varför då?
Väx upp, för i helvete!!!

vad är det för fel på mig? är det nått fel? vad för fel? massa jävla fel!!
petra, du är dum i huvet! inte duger du till nått! varför finns du?!
skall jag vara ärlig...?
det vet jag faktiskt inte....

nu låter jag väl som värsta emo barnet som bara hatar livet, och som ni tycker är så jävla patetisk, tyck det då, se om jag bryr mig, orkar inte bry mig nu i alla fall, skulle inte gjort det om jag orkat heller för den delen, tycka va fan ni vill! jag bryr mig inte...